massaAmedia

Elisabet Idermark är anställd på Högskolan i Kalmar men har tagit tjänsteledigt för att arbete på ett sekretariat som finns tillfälligt under Sveriges ordförandeskap i EU. På sekretariatet, som står under regeringskansliet, jobbat 12 möteskoordinatorer. Under dem finns det ett antal olika avdelningar som har hand om diverse logistiska uppgifter. Elisabet har i ansvar att se till att mötena går som planerat, att det finns mat till alla, att bussen kommer i tid, att de medverkande hinner med sina flyg osv. Den grafiska porfilen är något som är av ytters vikt. Varje ministermöte har färgen orange som tema. Och de mindre mötena är blåa.

Elisabet nämnde även att det inte tas några beslut på mötena, utan de snarare gör det för att utbyta information och sprida kunskap. Det är något som jag tycker kan ifrågasättas. Är det nödvändigt att ha sådana möten om det ändå inte leder till någon nytta. Staten lägger ut en stor summa pengar för att ett gäng politiker ska sitta och prata om oväsentliga saker.

Sen gick Elisabet in på mångfald och förklarade att man inom EU försökte få de olika kulturerna att komma närmare varandra, men att man försökte värna om de kulturella skillnaderna. Jag tycker att är lite motsägande, de försöker ta vara på de olika ländernas kulturella skillnader men de har upprättat tävlingar för unga som går ut på att slå ihop kulturerna på ett effektivt sätt. När man slår ihop många olika länder i en union så krävs det att man tar hänsyn till de skillnader som finns. Turkiet är ett land som har försökt ta sig in i EU i flera år men utan att lyckas. Turkiet är ett land med stark ekonomi och har en makt som kan öka EU:s ställning i världen. De tog på sig uppgiften som fredsförhandlare mellan Israel och Palestina, en uppgift inte många vågar sig på. Vissa säger att anledningen är att de, geografiskt, är mer asiater är européer. Men faktum är att de tillhör Europa, de spelar i Europa mästerskap, är med i Eurovision mm. Den ända anledningen jag kan komma på är att de är ett muslimskt land. Ett tanke sätt som skulle kunna förknippas med rasism. Varför ska inte ett muslimskt land få vara med i EU? Det är ett känsligt ämne som jag inte vågar mig på just nu.

I Sverige finns det 4 grundlagar, varav tre av dem behandlar yttrandefrihet, regeringsformen (RF), tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Eva förklarade att, beroende på vilken media som används, avgör under vilken lag straffet går.

(Olsson.A. Yttrandefrihet & tryckfrihet. 2009)

Lagarna är till för att skydda människan mot staten. Som jag skrev i förra inlägget angående meddelarfriheten i offentliga verksamheter, hade de anställda meddelarfrihet. Det innebär att de kan uttala sig fritt utan att känna sig oroliga, ingen inom organisationen får använda ens uttalanden i media emot dem. Eftersom att de offentliga verksamheterna går under staten, är de anställda skyddade enligtlag och kan uttala sig fritt så länge man inte bryter mot någon lag.

I den privata sektorn gäller det dock andra regler. Företaget har rätten att sätta mungavel på sina anställda. Där gäller de regler som företaget har satt upp för sina anställda. De kan bestraffa de som uttalar sig på ett sätt som bryter mot företagets regler. Därför gäller inte dessa regler i den privata sektorn. Anledningen är att de privata företagen ska kunna skydda sina affärshemligheter.

Något jag tyckte var intressant från Evas förläsning var när hon pratade om ensamansvar och meddelarskydd. Den som förmedlar information är skyddad enligt YGL, den som blir straffad är den ansvarige för publiceringen dvs. att gärningsmannen går fri. Om en journalist skriven en artikel som är straffbart, är det inte journalisten som är skyldig, utan tidningen. Men när en enskild person bloggar så är denne ansvarig för det som läggs ut på bloggen och samma person är den som blir straffad.

// Ali Jaber

Den 5 oktober hade vi vår första förläsning i kursen Medier och Samhälle. Förläsaren var Sara Svensson som är informatör för Kalmar kommun. Hennes föreläsning handlade om informatörsjobbet i en offentlig verksamhet. Hon förklarade bl.a. skillnaden på kommunikation inom den offentliga och privata sektorn. På Kalmar kommun var man mer öppna till att ge ut information och det finns inga speciella regler för hur man hanterar medierna, utan alla kan i princip gå ut och tala i media. Trotts meddelarfriheten, som hon så fint kallade det, var det svårare för henne som informatör att tala fritt i media då hon är kommunens ansikte utåt.

All information som kommunen innehar finns tillgänglig för allmänheten, man kan även gå in och läsa alla e-post som skickas inom organisationen.  Norbert Wiener menar att om informationssamhället ska fungera så måste informationen gå i cirklar. Därför gör det informatörens jobb mycket viktigare. Sara pratade om att alla tror att de kan vara bra informatörer. De flesta som söker till en informatörs position är antingen journalister, marknadsförare eller folk som saknar utbildning. Sara menar att informatören är länken mellan organisationen och olika målgrupper och dess huvuduppgift är att ta in och sprida informationen vidare. Wiener förklarar vikten av information på följande vis:

”Only information, the machines that process it and the networks they weave can fight the tendency towards entropy”. (Mattelart, 1998)

Med andra ord så minskar informationen tendensen för entropi. Därför tycker jag att det är bra att offentliga organisationers information finns tillgängliga för arbetsgivarna (skattebetalarna).

Hej och välkomen till min blogg MassAmedia. Här kommer jag att skriva en massa intressanta reflektioner angående Medier och Samhälle, en kurs vi läser på Högskolan i Kalmar.

MVH Ali Jaber