Medier, Struktur och Makt
Jens Cavallin höll två föredrag för oss om medier, struktur och makt. Den första föreläsningen handlade om vem som hade makten över medierna medans den andra handlade om mediepolitiken. Jag hade tänkt och skriva lite om båda föreläsningarna på en och samma blogg eftersom att de går in i varandra.
Jens menar att ägandeskapet har betydelse för innehållet, något medierna själva inte håller med om. De påstår att de speglar verkligheten och för allmänhetens intresse. Jens höll med om att de speglar verkligheten men att den bild de förmedlar ofta är konkavt eller konvex.
Jag tror att median är ett bra verktyg för att kunna påverka folks syn på olika ämnen. Politiker kan tex få ett större inflytande på allmänheten och kan därmed få större makt. Titta bara på Silvio Berlusconi i Italien, han tog kontrollen över majoriteten av Italien och blev strax efter premiärminister.
Bonniers är Sveriges exempel på mediemogul. De äger stora delar av Sveriges medier och är en hårt kritiserad familj. Folk ser dem lite som bovar pga. att de äger så många olika medier och att de samtidigt utnyttjar det för att vinkla nyheterna efter eget intresse. Folk gillar inte tanken att en familj ska äga så mycket men jag är ganska säker att om man hade haft möjligheterna att äga några av Sveriges mest framgångsrika medieföretag så hade man tagit den. Alla affärsmän är ute efter pengar. Bonniers äger allt från Tv-bolag till bokförlag och därför har de, i min synvinkel, skaffat sig en stark konkurrens kraft. De kan se till att deras produkter syns mer än andra, tittar man t.ex. på TV4:s bok recensioner så är det bara böcker från deras egna förlag. Det är ett starkt marknadsföringsknep som flera företag önskar att de hade. Sen kan man ifråga sätta deras trovärdighet.
I boken ”understanding media economics” skriver Gillian Doyle att företag som har kontrollen över medierna agerar som gatekeepers och kan därför, utifrån eget intresse, kontrollera vad som ska synas i medierna och vilka som får tillgång till dem.
”Gatekeepers are often vertically integrated firms not only with control of the gateway in question but also with an involvement in upstream and downstream activities” (Doyle.G (2005) Understanding media economics, sid 170)
Jens menade även att marknadsförhållanden inte har någon betydelse för mångfalden i utbudet. Dvs att det inte spelar någon roll hur många olika media ägare det finns, utbudet kommer alltid vara lika stort. Oavsett om det bara finns en ägare eller flera olika, så är efterfrågan den samma. Folk vill fortfarande se de bästa filmerna på bio oavsett om det är SF bio eller om det är någon annan.
I föreläsning nr2 pratade Jens om medier och politik. Han diskuterade olika frågor som berör medians effekt på samhället. En fråga som Jens tog upp var om man skall göra något åt det koncentrerande media ägandet, antingen med hjälp av staten eller genom lagstiftning.
Jag anser att medierna ska vara fria från statliga lagar för om staten skulle upprätta lagar som förhindrar de privata medierna från att agera fritt är risken stor att staten skulle styra hur vi ser på världen runt omkring oss. Om vi skulle haft en massa lagar om hur medierna ska styras så tycker jag att vi hade börjat likna länder som forna Sovjetunionen och Iran där staten kontrollerade all media och kunde därför förbjuda informationen som kunde skada staten. Men jag är annars en beundrare av Public service.
En annan fråga Jens tog upp var om nu mångfalden på marknaden är hotad - skulle då Internet kunna rädda mångfalden?
Jag tycker att det är en intressant fråga då vår generation är mer beroende av internet än något annat. Vi kan knappt leva två dagar utan att vara uppkopplade på nätet. Internet har påverkat vårt sätt att leva, arbeta, inhämta kunskap mm. Trotts allt tror jag inte på att internet skulle rädda mångfalden på marknaden då det oftast är de redan etablerade jättarna som syns bäst. Deras redan igenkända varumärke ger dem ett försprång i den nya ”marknaden”.
